Tal på FSDs fullmäktigemöte on välmående i arbetslivet
Bästa kamrater,
I sitt linjetal på partikongressen i höstas tog Sanna Marin ställning för ett rättvisare och mer välmående arbetsliv. Partikongressen tog också ställning för en sex timmars arbetsdag. Att arbeta färre timmar är ett viktigt mål för välmåendet i arbetslivet. Men vi behöver mer än så. För att må bättre i arbetslivet behöver vi också rätten att stänga av och rätten att slappna av.
EU-parlamentet initierade tidigare i år ett initiativ om en "right to disconnect" från arbetet, dvs rätten att vara ledig när du är ledig. Det har aldrig behövts mer än nu. Att jobba på distans, som många har gjort under pandemin, innebär att gränserna mellan jobb och fritid, som redan på många sätt var grumliga, för vissa helt har suddats ut. Om jag lyssnar på en podd medan jag gör denna repetitiva uppgift, räknas det då som arbetstid? Om jag svarar på ett mejl medan minestronesoppan kokar till kvällsmat, det är väl inte arbetstid? Jag ser denna dokumentär som kommer hjälpa mig i min arbetsuppgift, men det är väl snarast fritid? Arbetstidsbanker och flextid blir irrelevanta när du alltid "har jour". Vi behöver en rätt att stänga av.
Vissa säger dock att det inte är ett problem att svara på ett mejl en lördag kväll, du e ju bara hängiven till ditt jobb? Här kommer rätten att slappna av in. Sarah Jaffe skriver i den nya boken "Work won't love you back" om hur devisen "Älska ditt jobb" upplyfts till ett ideal i allt fler branscher. Arbetsannonser beskriver hur de vill ha nån som "älskar kundservice" och "känner passionerat för trädgårdsmöbler". Du ska inte bara göra jobbet, du måste tycka om det också. Du ska vara hängiven ditt jobb, du ska göra allt och lite till för det. Det ska vara en del av din identitet. Detta argument används också ofta som förklaring för att inte betala vårdpersonal tillräckligt - de har ett "kall" att göra jobbet, så det är ingen skillnad att arbetsuppgifterna inte motsvarar lönenivån.
En stor del av människorna i min bekantskapskrets är just nu eller har varit utbrända. Pressen kommer från arbetsgivare, från det övriga samhället och från en själv. Du får inte vara lat. Det har blivit så vanligt med utbrändhet att det nästan ses som prestigefyllt: "Hen jobbar hårt. Hen orkade jobba tills det inte var fysiskt möjligt mer."
Detta är inte hållbart. Kroppen behöver vila både fysiskt och psykiskt. Vi behöver en rätt att slappna av.
I diskussioner om arbetslivet måste vi våga ifrågasätta de normer som finns i arbetslivet och gränsen mellan jobb och fritid. Som beslutsfattare borde vår prioritering nummer 1, 2 och 3 i alla politiska frågor vara människors välmående.
Tack."
