Att bli sjuk borde inte kosta pengar

Att bli sjuk är fruktansvärt. Du känner smärta, du får inte gjort det du planerat att göra och du blir en börda för dina nära och kära. Sedan skickar sjukvårdsdistriktet en faktura. Jag drabbades tidigare i sommar av en akut sjukdom som hittills inneburit fyra gånger 40 euro det vill säga 160 euro i poliklinikavgifter, över 120 euro i medicin plus resekostnader till expertläkare i Uleåborg. Allt som allt cirka 350 euro för en sjukdom jag inte valt, inte beror på livsstil och bara plötsligt uppkommit. Kostnader som dessa är för människor med långvariga eller medfödda sjukdomar ingen överraskning, men för mig blev det ändå en ögonöppnare. I USA kan en sjukdom leda till tiotusen- eller hundratusentals dollar i sjukhusräkningar, och leda till en livstid av skulder. Lyckligtvis tar vi i Finland socialt ansvar så detta inte händer. Men varför har vi inte gått hela vägen?

Ur ett filosofiskt perspektiv kan vi fundera på vilka av samhällets tjänster som är avgiftsfria och vilka som är avgiftsbelagda. Skola, vägar och bibliotek är avgiftsfria. Sjukvård och dagvård är avgiftsbelagda. Hur motiverar vi gränsen för vad som får kosta och var samhället stiger in? Varför har vi lämnat sjukvården utanför? Den fyller ju det första steget av Maslows behovshierarki och den mest grundläggande mänskliga rättigheten – rätten till liv. En avgift är inte ett straff, snarare en symbol för tjänstens värde, men varför skulle en sådan behövas inom sjukvården? Alla som någonsin varit sjuka förstår betydelsen av sjukvård. Jag tror inte att någon använder sjukvården i onödan. Även om det skulle finnas det, innebär ju systemet av remisser för läkartid att systemet inte kan utnyttjas av människor som inte behöver vård. I och med den ändring i lagen om klientavgifter som trädde i kraft den 1 juli 2021 blir bland annat besök hos sjukskötare och poliklinikavgifter för minderåriga avgiftsfria. Detta är positiva förändringar, men steget kan tas längre. Det bör tas längre. Om ditt vårdbehov innefattar specialläkare blir det ändå höga poliklinikavgifter – en kostnad du inte på något sätt kan välja att undvika. Det finns ett avgiftstak på 683 euro i Finland, och FPA erbjuder möjligheten att ansöka om utkomststöd om det inte går att betala avgifterna. Detta är ändå en otroligt hög summa, och du måste vara väldigt sjuk för att uppnå den. I Sverige är avgiftstaket inom öppenvården 1 150kr per år det vill säga cirka 115 euro – en avsevärt rimligare summa. Att ha höga klientavgifter kan hindra någon som är lite sjuk att söka hjälp i tid. Detta kan innebära att de blir sjukare än de skulle behöva, och i längden både belastar sig själva och samhället mer än om sjukdomar skulle upptäckas tidigt. Att bli sjuk kostar dig både tid och energi. Det borde inte kosta dig pengar