Tal om ensamhet på FSDs kongress

Bästa vänner,

Jag är ledsen att jag inte får se er alla idag. En av årets höjdpunkter brukar vara att kunna stå här, hålla ett brandtal och se alla kamraters ansikten framför mig. Men idag ser jag inte era ansikten. Jag kan bara se mig själv. Samma person som jag sett i spegeln varje morgon före jag gått tre meter från sängen till köket till arbetsrummet i mitt hemmakontor. Jag sitter här i min lägenhet - ensam.

Men jag är inte ensam om att vara ensam. 1.2 miljoner människor i Finland bor i enpersonerhushåll som jag. De 10 senaste åren har det blivit allt vanligare att bo ensam, särskilt om du är under 30 år eller över 65. Bland över 75-åringar bor nästan varannan ensam.

Men det är förstås en skillnad mellan att bo ensam och att känna sig ensam. Forskning visar att ungefär var femte person i Finland känner sig ensam. Samma forskning visar att 9 procent, dvs ca 400 000 personer i Finland lider av ensamhet. Och dethär var före coronan. Dethär var före social distansering.

Bästa vänner, ingen av oss vet hur länge vi måste leva med coronan och hur många vågor det kommer. Jag förstår att vi måste begränsa smittspridningen. Jag förstår att vi måste skydda riskgrupperna. Men vi kan inte lägga livet på paus. Det skadar oss också.

Ensamhet ökar risken att få hjärt- och kärlsjukdomar, stroke och demens. Ensamhet ökar risken med över tio gånger att insjukna i depression, ångeststörning och andra psykiska problem. Människor som varit ensamma länge har 22% större sannolikhet att dö i förtid.

Jag har aldrig känt mig så ensam som jag har gjort denna vår. Men då har jag ändå haft familj, vänner, jobb och Teamsmöten. Tänk dig en situation där du flyttat hemifrån för första gången, börjat studier på en ny ort, men får inte gå ut för att träffa vänner. Eller tänk dig en situation där din familj inte vågar besöka dig, och du inte har de tekniska förutsättningarna för att kommunicera med dem.

Bästa vänner, vi kan inte forsätta med att stänga av, stänga ner och sätta stopp. Om du förespråkar hårda restriktioner, tänk efter, har du ett tryggt hem och folk runtom dig? Är det så för alla?

Vi kan begränsa, vi kan hålla avstånd, men vi måste ses. Vi måste prata, vi måste skratta, vi måste njuta av livet. Livet har stått på paus tillräckligt länge nu.

Tack. Jag hoppas att vi ses snart igen.