Tal på valöppningen för riksdagsvalet

Bästa vänner,

Jag tror på välfärdsstaten. Jag tror på ett system där vi tar hand om varandra, där den starke bär den svage, där ingen är fel och alla passar in. Det var den tron som fick mig att vilja bli aktiv i politiken. Och det är den som får mig att stå här idag.

Det är år 2019. Vi är i Finland. Vi är i ett land i västvärlden. Vi är i högkonjunktur. Vi bor i ett land, i en situation som har alla förutsättningar att ta hand om sina invånare och vara en god världsmedlem.

Det är ändå år 2019 ett faktum att vi har tiotusentals människor som är utslagna ur samhället.

Det är år 2019 ett faktum att antalet fattiga barn växer. 15% av barnen i Finland lever i riskzonen för fattigdom eller utslagning. 15%. Denna regeringperiods nedskärningar och indexfrysningar har särskilt drabbat fattiga barnfamiljer och ensamstående föräldrar. Ett enda barn som måste gå till sängs hungrig eller inte har råd att gå i skola är ett för mycket. Ett samhälle är bara så gott som hur de behandlar sina fattigaste medlemmar, och detta bådar inte väl.

Det är år 2019 ett faktum att vi har studerande som måste ta lån för att kunna leva. Regeringen skar i studiestödet från 330 till 250 euro i månaden. Och när du kommer till skolan säger de far hem och läs där, då de stora skärningarna i finansieringen har lett till att det knappt finns någon närundervisning kvar. Vi har en utbildningsnivå som sjunkit många år i rad. Vi har pojkar som kommer ur skolan och inte kan läsa.

Det är år 2019 ett faktum att vi har en arbetsmarknad där människor som inte har jobb straffas för det. Fastän det inte finns jobb, tas de ifrån sitt enda stöd om de inte jobbar. För att företaget tyckte det var viktigare att ha en kortsiktig vinst för sina aktieägare än en långsiktig trygghet för sina anställda. Vi har människor som styr som tror att det har en stor påverkan på Finlands konkurrenskraft om vi jobbar en dag mer gratis eller får lite mindre semesterpengar.

Det är år 2019 ett faktum att ingen bryr sig om de människor som tagit hand om vårt land och byggt det till det lyckligaste landet i världen. Många äldre människor ligger veckor utan att tvättas och utan en vårdare som frågar hur de mår. Många äldre människor måste bestämma mellan mat eller medicin.

Det är år 2019 ett faktum att Finland har näst mest våld mot kvinnor i EU. Det är ett faktum att kvinnor tjänar 17% procent mindre än män. Det är ett faktum att kvinnor tar 93% av hemvårdsstödet för att ta hand om barn. Det är ett faktum att stereotyper om arbetsfördelning skadar många unga kvinnor i början av deras karriär.

Det är år 2019 ett faktum att vi är det mest rasistiska landet i EU. Människor med afrikanskt ursprung har stora svårigheter att hitta jobb, skaffa lägenhet eller få likvärdig service bara på grund av stereotypier om deras utseende. Vi har människor som inte får stanna i Finland trots att de lärt sig språket, skapat sig en vänskapskrets och inte på något sätt skadar samhället. Vi har en invandringspolitik som inte följer FNs konventioner om mänskliga rättigheter.

Det är år 2019 tyvärr också faktum att vi lever i ett land som överanvänder sin del av världens resurser. Redan i april kommer vi att ha använt vår beskärda del av jordens resurser. Vi slänger sånt som ännu kan användas och vi köper köper köper sånt vi inte behöver. Och vi köper mer när det vi köpt går sönder för inget är meningen att hålla länge.

Alla dessa faktum skapar en väldigt dyster verklighet år 2019. Jag och många unga med mig är rädda för att ens bli äldre, för vi vet inte vilken plats som finns för oss i framtiden. Finns det ens en värld för oss om 30 år? Kommer vi att kunna gå i pension?

Vill vi ha ett land där människor är rädda, och inte vågar hoppas, leva, inte vågar bli äldre, inte vågar skapa en familj, inte vågar ge sig in i arbetslivet?

Det vill inte jag. Jag tror ännu på välfärdsstaten.

Jag tror på välfärdsstaten för att jag har egen erfarenhet av att leva på bidrag. När jag var 17 år fick jag känna av hur det är att falla och fångas av det sociala skyddsnätet. En skilsmässa och arbetslöshet i familjen tvingade mig och min familj in i tillfälligt boende där alla sov i samma rum. Det är inte lätt för en sjuttonåring att behöva fundera på om det finns tillräckligt med mat åt hela familjen. Den här erfarenheten gav mig en stark tro på den finska välfärdsstaten. Ett system där vi tar hand om varandra, där den starke bär den svage, där ingen är fel och alla passar in. Jag vill rädda den, och skapa en trygg framtid. För alla.

Hur ska vi göra det? Vi måste ha en hållbar miljöpolitik, skapa ett jämlikt samhälle och förstärka och förnya välfärdsstaten.

Klimatförändringen är mänsklighetens största hot i modern tid. Dethär får inte vara jordens sista generation. Det är inte tillräckligt med små förändringar, vi måste genomföra stora förändringar som kan minska utsläppen på lång sikt. Miljötänk måste integreras i all politik.

Företag måste ta sitt ansvar och minska sina utsläpp. 71% av den globala uppvärmningen kan skyllas på 100 företag. Produktionen måste flytta över till hållbara energikällor, och slit-och-släng-tänkandet måste upphöra.

Emme missään tapauksessa voi antaa ilmastonmuutoksen jatkua niin kuin tähän saakka. Ympäristö tulee ottaa huomioon kaikessa politiikassa, ja meidän on muutettava elämäntapojamme. Suomen on oltava hiilidioksidineutraali vuoteen 2035 mennessä, ja maapallon keskilämpötila ei saa nousta 1,5 astetta enempää. Yritysten on vähennettävä päästöjään.

Staten måste se till att det är lätt att göra miljövänliga konsumtionsval. Det måste finnas kollektivtrafik, alla måste få information om hur man gör klimatsmarta val, och miljövänliga innovationer måste få stöd. Det är inte ett skämt eller en teori, det är allvar.

Det andra vi måste göra är att ta tag i ojämlikheten i vårt samhälle. Vårt kön, hudfärg, religion, språk, sexualitet, etnicitet, funktionshinder eller socioekonomiska bakgrund ska inte bestämma vilka möjligheter vi har i samhället. Det är statens uppgift att se till att alla kan förverkliga sig själva och leva ett lyckligt liv.

Sukupuolen, ihonvärin, kielen, seksuaalisen suuntautumisen, etnisyyden, toimintarajoitteen tai sosioekonomisen taustan ei tule määrittää mahdollisuuksiamme yhteiskunnassa. Valtion on huolehdittava siitä, että kaikilla on mahdollisuus itsensä toteuttamiseen ja onnelliseen elämään.

Kvinnors situation på arbetsmarknaden och säkerhet i hemmet och i allmänna utrymmen måste förbättras. Vi måste förnya våldtäktslagen så den bygger på samtycke, så att alla i Finland förstår att sex inte är sex om inte båda är med på det. Vi måste ha en genomskinlig lönepolitik, vi måste reformera familjeledigheterna, och vi måste se till att anställningssystemet ger alla en jämlik chans. Det är bara dina meriter som ska bestämma om du får ett jobb, inte ditt kön, inte din bakgrund, inte någon funktionsnedsättning som inte har något med jobbet att göra. Och om du utför samma jobb ska du få samma lön, vem du än är.

Vi måste se till att vi verkligen följer FNs konventioner om mänskliga rättigheter.​ Translagen måste förnyas så att betoningen ligger på självbestämmanderätt och att steriliseringskravet tas bort.

Vi måste ha en humanare invandringspolitik. År 2019 behöver vi invandrare i Finland.​ Migrationspolitik ska göras så att människor uppmuntras att fylla sin potential. Integration borde fokuseras på att skapa möten mellan kulturer och integrering genom arbete. År 2019 ska vi inte skicka människor att dö.

Det tredje vi måste göra är att rädda välfärdsstaten. Vårt sociala skyddsnät finns till för att fånga de som faller, men hålen i nätet är idag för stora. ​Hålen har blivit större för vi har skurit samtidigt från socialskyddet, utbildningen och försämrat anställdas rättigheter. Det går inte att göra alla samtidigt.

Socialskyddet borde ses som en helhet tillsammans med arbetsmarknadspolitik och utbildning. Du ska inte bli straffad om du förlorar ditt jobb, du ska hjälpas och stödjas att klara dig. Så respekterar vi människors rättigheter och tillvaratar deras potential. Genom ett heltäckande socialskydd och investeringar i utbildning och psykisk hälsa vågar vi ta chanser.

Sosiaaliturva tulee nähdä kokonaisuutena yhdessä työmarkkina- ja koulutuspolitiikan kanssa. Työn menettämisestä ei tule rangaista, vaan työnsä menettänyttä tulee auttaa ja tukea toimeentulemisessa. Näin kunnioitamme ihmisten oikeuksia ja hyödynnämme heidän potentiaalinsa. Kattavan sosiaaliturvan sekä koulutukseen ja mielenterveyteen tehtävien investointien kautta rohkaisemme ottamaan riskejä.

Om fler människor vågar ta chanser med nya jobb, nya innovationer och nya företag så växer vi den gemensamma kakan vi kan dela på. Och dela den ska vi, med jämlikare bitar.

År 2019 får ingen falla utanför samhället! Jag vill ha ett samhälle där vi tar hand om varandra, där den starke bär den svage, där ingen är fel och alla passar in. Den tron har jag haft sedan jag förstod hur svårt det kan vara att leva i Finland. Och det är den tron som får mig att stå här idag.

Jag vill bygga ett tryggt samhälle som alla passar in i. Jag vill ha en trygg framtid. Vill du också ha det, låt oss göra nåt åt det. Tillsammans.