Invandring bör inte bli en valfråga i Finland

De senaste veckornas uppdagande av fall av våldtäkt och sexuellt utnyttjande av barn har återigen fått oss att se invandringskritikens stora fula tryne. Olika drastiska lösningsförslag i form av skärpning av invandringslagstiftning har kastats ut av partierna och misstänkta hatbrott har redan skett som en följd av detta, som fallet när ett finländskt-irakiskt pars hus i Kangasala blev påskjutet. På ledarplats i Vbl den 15.1 talar Stig Nygård om hur ”invandringen blir ett hett valtema”, och hur ”Finland bör se över sina rutiner i mottagandet av nya presumtiva medborgare”. Jag efterlyser en mer nyanserad analys.

Nygård talar om hur människor som kommer till vårt land ”kommer från kulturer där barnäktenskap, tvångsäktenskap och hedersmord accepteras. Dessutom betraktas de som har fel religion som orena som man kan göra vad som helst med.” Det är sant att vi i Norden har kommit längre än de flesta när det gäller jämställdhet, men det är inte sant att du endast är en summa av din kultur, och att människor som ”kommer från” kulturer naturligtvis har de värderingarna och vanorna själva. Och det är verkligen inte sant att en människas värderingar inte kan ändra sig.

Diskussioner om kvinnofientliga kulturer sätter människor i olika grupper, och har gett upphov till lösningsförslag som redan finns, är människorättsvidriga eller helt ineffektiva. Röster har höjts om att det måste bli möjligt att utvisa människor med permanent uppehållstillstånd om de gör ett brott. Detta är naturligtvis redan gällande lagstiftning. Andra röster har höjts om att det borde vara möjligt att förlora sitt medborgarskap. Medborgarskap är något som inte lättvindigt fås, du måste ha bott och försörjt dig många år i Finland och kunna språket för att det ska vara möjligt. Uttalande från vår president och stadsminister om att alla invandrare bör respektera kvinnor hjälper inte heller. Det är bara ett sätt att återigen alienera människor. Att upprepade gånger referera till alla ”invandrare” som människor med kollektivt ansvar som inte hör till gruppen av finländare och aldrig kan bli det förstärker utanförskap.

Vad som behövs är istället bättre integration, redan hos asylsökande. Vid integration i det finländska samhället är det naturligtvis viktigt att vi motverkar icke-jämställda kulturella normer genom att ge människor information och utbildning i hur vi beter oss i Finland och vilka rättigheter och skyldigheter vi har. Detta sker redan genom videor, men kanske det bör ske ännu mer handgripligen, genom t ex workshops och rollspel. När vi uppdaterar våldtäktslagstiftningen enligt samtyckesprincip bör det säkert ordnas motsvarande utbildningar i hela landet för hela befolkningen.

Viktigare vid integration är dock att vi arbetar hårt på att invandrarna känner sig hemma i vårt land. Vi kan inte skapa en grupp arbetslösa, lågutbildade män som endast umgås med varandra och tillsammans förstärker giftig maskulinitet. Det ligger i människans natur att umgås med människor som har en liknande historia och bakgrund som sig själv. När jag bodde i Sverige fann jag mig själv bli mycket finskare, började lyssna på finsk musik och sökte mig till grupper av människor från Finland. Min sambo från Kenya vill regelbundet umgås med människor från sitt hemland för att inte hemlängtan ska bli för stor. När det finns en sådan här partiskhet för ett visst beteende måste medvetna åtgärder riktas just mot att invandrare har många chanser att umgås med finländare av alla de slag.

Om integrationen utförs på ett sådant sätt att vi har en nationell underklass som inte kan språket, inte känner finländare och inte arbetar, har det gjorts på helt fel sätt. Vi måste satsa på språkinlärning genom arbete, så att de utlandsfödda finländarna och finländarna födda i Finland har gemensamma mål och aktiviteter. Vi måste också se till att invandrarna uppmuntras till att studera alla möjliga olika ämnen, och att de inte strukturellt hindras från social mobilitet.

Nygård menar i slutet av ledaren att ”[d]e chockerande händelser som avslöjats i Uleåborg kommer dock helt klart att påverka finländarnas attityder gentemot flyktingar och skärpa den finländska invandringspolitiken”. Det tycker jag är ett oförståndigt och farligt uttalande. Det spelar rätt i handen på så kallade ”invandringskritiker” som även har tankar om rasbiologi.

Jag hoppas och tror att denna fråga inte blir en valfråga, eftersom det inte kommer att leda till något gott för någon. Vi har redan en lagstiftning som kan åtgärda dessa problem, och invandringspolitiken har redan skärpts längre än internationella mänskliga rättigheter tillåter. Jag hoppas att valet fokuseras på mer aktuella ämnen istället, som den hotande klimatförändringen, vår försämrade utbildningsstandard och vårt bristfälliga socialskydd.

Rebecca Åkers, kandidat i folkrätt, riksdagsvalskandidat för SDP, antirasist