Detdär med valfrihet

Valfrihet innebär i teorin att människor får välja vilken tjänsteleverantör som ska producera de tjänster du åtnjuter. Dina preferenser bestämmer vad du väljer och eftersom företagen anpassar sig till det kan du få perfekta tjänster för precis dina behov. Det låter väl bra?

Nja. Målet för ett företag är åstadkomma högsta möjliga vinst. Detta inkluderar att producera vid det högsta möjliga pris som konsumenterna accepterar. Meningen är alltså inte att producera den bästa möjliga servicen. Detta blir snarare en sidoprodukt vid konkurrens, där folk väljer den producent som producerar den bästa servicen.

Om det inte finns en tillräcklig konkurrens kommer detta inte att fungera. Då finns ingen valfrihet. Då kan kvartersakuten vara så dålig den bara vill vara, men vi finansierar den eftersom det inte finns alternativ. Men är allt perfekt om det finns konkurrens?

Nja. Om du är i akut behov av hjälp, ska du då välja från en lista med 20 olika tjänsteleverantörer och försöka välja rätt? Perfekt konkurrens kräver dessutom full information om alla tjänsteleverantörer, men det är inte oftast inte fallet, snarare väljer du tjänsteleverantören som du har sett en reklam om, som en bekant har rekommenderat eller där din faster jobbar. Ditt val är inte ett informerat beslut anpassat för just dig efter en noggrann avvägning av för och mot.

Borgerliga partier som SFP talar sig glada om de positiva effekterna av valfrihet, men situationen är inte så enkel som de tror. ”Pengarna följer klienten” systemet fungerar inte. I Sverige i Stockholmsregionen har detta direkt lett till att rika områden har många tjänsteleverantörer, medan fattigare områden har få eller inga väldigt dåliga tjänsteleverantörer. Tjänsteleverantörerna vill ha de friskaste kunderna så de kan ta betalt utan att göra något - du går till hälsovårdsstationen där de mäter febertemperaturen, säger åt dig att komma tillbaka om det blir värre, och tar 20 euro för besöket.

Vi ser hela tiden fall där privatisering av service under parollen valfrihet går fel, och ingen har ansvar för serviceproduktionen. Valfrihet fungerar därför inte i produktionen av tjänster som kommunen är lagstadgat tvingad att göra. Detta inkluderar bl.a. hälsovård, socialvård, vägskötsel och transport. Det finns inga bevis överhuvudtaget att ett privat företag kan sköta något bättre än det offentliga, bara det finns bra ledarskap och organisering.

Valfriheten som privata företag ger upphov till fungerar fantastiskt i vissa branscher – restaurang, turism, klädbranschen, sportartiklar, järnaffärer osv. Men inte i alla branscher. Inte på alla ställen.