Manlig kultur, makt och intersektionalitet

Skrev en sådan här artikel i Demarinuorets tidning Lippu för ett tag sedan men glömde att publicera här. Läs gärna!

Att vara kvinna är inte lätt, men att vara ung och kvinna är värre. Min kompetens ifrågasätts, andra ger mig order istället för att fråga om min åsikt, förmannen frågar en manlig kollega hellre än mig och mitt arbete blir hela tiden kritiserat. Detta är inte ett beteende som är specifikt för en viss person, en viss situation, en viss arbetsplats, eller ett visst parti. ”Gubbarna e fortfarande dom som bestämmer om allt” säger min vän som är politiskt engagerad annanstans. När jag klagar över det får jag höra ”stå på dig”, ”ta ingen skit”, eller ”spela spelet”. Men så lätt är det inte, när arbetslivet är anpassat efter människor som inte är som jag.

Det finns normer i alla samhällen. Dominanta samhälleliga värderingar som influerar hur vi tänker, hur vi talar, hur vi beter oss och vem som får ta plats. I alla samhällen utgår dessa värderingar från den manliga heterosexuella vid god hälsa. De utgår även från samhällets dominerade hudfärg, religion och språk. Hör du till någon av dessa kategorier ifrågasätter ingen dig, men är du på något sätt annorlunda (exempelvis kvinna) avviker du från normen.

Intersektionalitet är ett begrepp som används inom feministisk teori och sociologi för att beskriva makt eller diskriminering förknippat med olika normstrukturer och olika personliga egenskaper, och hur de sammanspelar. I detta exempel vill jag tillägga ännu en kategori – medelålders. Om du är ung har du mindre makt än om du är äldre, och om du är kvinna har du mindre makt än en man, men om du är ung och kvinna har du två typer av maktstrukturer som inverkar på dig, och du påverkas ännu mer. Denna intersektionalitet beskrivs lättast som en matris:

(Jag säger inte att män inte kan bli systemiskt diskriminerade – tvärtom – men de diskrimineras då inte på grund av att de är män, utan på grund av någon annan egenskap som avviker från normen.)

Eftersom dessa värderingar har gjorts till samhällets värderingar är det svårt att slåss emot dem. Vi har lärt oss att en framgångsrik människa ska vara aggressiv och ta plats, dvs egenskaper som traditionellt förknippas med män. Att visa känslor och att tänka på andra, dvs egenskaper som traditionellt förknippats med och rekommenderats för kvinnor, associeras i arbetslivet med att vara svag, att misslyckas. Att vara känslosam är att vara ologisk, att inte fatta rationella beslut.

Men att vara kvinna är ingen svaghet. Kvinnor ska inte behöva anpassa sig och ändra sin personlighet för att kunna vara framgångsrika. Det är samhället som måste bli mer inkluderande. Vill vi ha ett samhälle där bara de mest aggressiva får erkännande och bara de mest högljudda blir hörda? Vill vi inte istället ha ett samhälle där alla respekterar varandra, alla lyssnar på varandra och alla ger utrymme åt varandra utan att talturen ska krävas med våld?

För att skapa ett öppet och inkluderande samhälle där alla har rättvisa möjligheter att lyckas räcker det inte med att säga ”jag är feminist” eller ”vi är ett feministiskt parti”. Hur kan vi som socialdemokrater då arbeta för detta? Det inkluderar att arbeta aktivt för att synliggöra och bryta normerna. Det behövs ett gediget arbete för att ge plats och representation för de som inte hörs, och att ta deras åsikter och synpunkter på allvar. Vem bestämmer vilka ämnen som kommer upp på föredragningslistan? Att arbeta för jämställdhet är inte enkelt, och det kräver att vi ifrågasätter oss själva och saker vi tar för givna. Det kommer även att behövas lagstiftning som bryter system som vi är vana vid. Vi skapar hela tiden samhället tillsammans, och vi kan tillsammans förändra det.

Att vara kvinna är inte lätt, men att vara ung och kvinna är värre. Men med medvetenhet, hårt arbete och självkritik kan och måste vi göra det lättare för framtida generationer, så egenskaper du inte kan rå över i framtiden inte någonsin blir ett hinder.

Rebecca Åkers

Ordförande för Finlands svenska unga socialdemokrater (FSUD)